Tema: Att växa i tro

Söndagen den 10 maj 2020 en predikan av Anne-Lill R. Eriksson

Texter: 
Psaltarpsalm 98 vers 1 till 8 
Jesaja kapitel 57 vers 15 till 16  
Galaterbrevet kapitel 5 vers 13 till 18 
Johannes evangelium kapitel 17 vers 9 till 17 

Inledning: Från frö till frukt

Jag tänker mig tillbaka i tiden, ca 20 till 25 år, då jag kanske tillfälligt skulle iväg på en resa och lämna mina barn ensamma hemma ett tag. Jag såg till att de hade allt de behövde för sin överlevnad och jag visste att de inte var bortkomna i köket.  Men det fanns en oro för mina tonåringar och vad de eventuellt skulle kunna hitta på och vilka personer de umgicks med. Som förälder försöker man fostra sina barn och lära dem om rätt och fel, uppmuntra och stärka dem, vägleda dem i svåra frågor och val, trösta och skydda dem, men också lära dem stå på egna ben och stödja dem i de motgångar de möter. Det tar lång tid att växa upp och mogna, och de kommer att göra många misstag, men också kommer de att lära sig av sina erfarenheter. Vi vet aldrig vad som kommer att ske under livets vandring, men allt som sker, positivt och negativt, har sin betydelse för växt och mognad. Vad jag hoppas är att barnen har en trygghet som är grundad i kärlek, och att de kan växa till utifrån den potential som finns inneboende i dem. Min bön är att de har sin identitet i att vara Guds älskade barn, mer än något annat. Jag vet inte om alla de ”frön” som är nedlagda genom Guds kärlek, tanke och plan i deras liv, men min stora önskan och bön är att dessa frön får växa i Guds ljus och värme, och så få bära blommor och frukt, som kan sprida Guds skönhet här i världen.

Psaltarpsalm 98 vers 1 till 8   Cantate ”Sjung”

Växandet sker i naturen för fullt omkring oss just nu. Vi kan alla märka det. Lika förunderligt år efter år, vår efter vår är hur allting spirar och uppstår till liv från en mörk, kall och hård jord. Vem kan förklara hur det går till annat än att det är Guds skapelseordning som gäller. Guds skapelse har slagit ut i full grönska och blom. Mycket sker i det fördolda och vi märker det först när det har nått en nivå som vi på ett medvetet sätt kan tillgodogöra oss det hela. Jag njuter av naturens skönhet, och förstår att den återspeglar Guds skönhet. Den utgör en mäktig evidens för den Gud som skapat världen och en Gud som delat med sig av sin egen skönhet när han skapade den. Därför kan vi stämma in i det latinska Cantate ”sjung”, som är underrubrik till den här söndagens tema ”Att växa i tro”. Psaltarpsalm 98 vars första rad lyder ”Sjung till Herrens ära, sjung en ny sång, ty han har gjort underbara ting” kan vi säkert stämma in i, tillsammans med den övriga skapelsen som just nu sjuder av liv. Med godhet och trofasthet har han tänkt på Israels folk. Hela jorden har sett att vår Gud räddar….. kan vi läsa vidare i vers 3. Guds godhet till sitt folk och på det sätt vi visar det kan bli tydligt och klart för världen som kan se och förstå att Gud är en räddande och god Gud. Liksom Jesus säger till lärjungarna i den evangelietext som vi tog del av förra söndagen, Johannes 13:35: Alla ska förstå att ni är mina lärjungar om ni visar varandra kärlek.

Evangelium Johannes kapitel 17 vers 9 till 17 - Vår tillhörighet

I förra söndagens predikan skriver jag om att Jesus tilltalar lärjungarna som ”mina barn” som är en syftning på det grekiska ordet teknia som betyder ”små barn”. Mina tankar fortsätter på den tråden när jag läser texterna för den här söndagen. Jesus ber för sina lärjungar och i Jesu bön ser jag så mycket av omsorg, kärlek men även så liknar det en förälders oro. Det känns verkligen som att Jesus talar med sin himmelske Fader om sina små barn. ”Barn” som han har levt nära och tillsammans med under ett antal år och nu är tiden inne för att lämna dem. Hur skulle nu lärjungarna klara detta? Vi kan läsa om hur Jesus talar till sina lärjungar och förbereder dem inför det som komma skall, i kapitel 14 till 16 i Johannes evangelium. Han talar både tröst, förmaning, förutsägelse, och till sist nu så ber Jesus i sin överprästerliga förbön endast för sina lärjungar. Han har tidigare bett för sina motståndare, och han kommer att också att be för alla som ska komma till tro i framtiden….. men just nu ber han för sina lärjungar, och de är hans egna, och endast de kan ta emot de gåvor som Fadern vill ge sina barn. De var inte helt rustade och förberedda för allt som skulle ske, men genom att hålla fast vid sanningen om Jesus Kristus och hans ord var grunden lagd. Potentialen fanns där, för frön och plantor att få rota sig och växa. Genom Jesus, som är Ordet och sanningen var de helgade. Avskilda som Guds egna.

Jesus ber till Fadern: Jag ber inte för världen utan för dem som du har gett mig, eftersom de är dina. Det är grunden för varje troende att veta vilka vi är och vem vi tillhör. I den vissheten kan vi vila, växa verka och känna oss trygga. Den fullkomliga enheten mellan Fadern och Sonen är grunden för lärjungens förvissning att de tillhör Gud. Vi tillhör Gud på samma intima sätt som Fadern och Sonen. ”Allt ditt är mitt, och allt mitt är ditt”. Vi får ta del av allt som Fadern och Sonen har i sin gemenskap för att kunna bli det vi är ämnade till. Vi blir rustade för livets olika uppdrag, genom den hjälpare som Fadern sände för att vi inte skulle vara helt strandsatta och faderlösa. Den helige Ande är vår tröst, vår kraft, vår rådgivare och guide genom att visa på Guds ord som är vårt ljus i livet.                                   

I allt får vi förtrösta på en Gud som älskar oss och vill oss väl, som finns hos den modlöse och försagde och som bär oss i sin omsorg som vi läser i Jesaja kapitel 57 vers 15 till 16:  Jag ger de försagda mod, ger de modlösa kraft. Jag skall inte ständigt hålla räfst, inte vredgas för evigt – då skall livsanden förgås, det levande väsen jag skapat. För mycket av kritik och räfts …”rättegång” kan strypa livsanden, slå ner modet och göra oss försagda. Det är ingen god jordmån. I Jesu gemenskap kan tron växa och bära alla slags frukter som är väldoftande, välsmakande och den skönhet som återspeglar Guds karaktär kan bli synlig i oss. Gud välsigne dig!

Amen                            

Gud välsigne dig/ Hälsningar i Kristus Anne-Lill R.E.

 

Tillbaka