Tema: Vägen till livet

Söndagen den 3 maj 2020 en predikan av Anne-Lill R. Eriksson

Texter:
Psaltaren: 147:1 till 7
GT; Andra  Mosebok 13:20 till 22,
Epistel ; Första Thessalonikerbrevet 5:9 till 11,
Evangelium; Johannes 13:31 till 35

Inledning

Tänk att få vara samlade kring bordet till en måltid tillsammans med barn och barnbarn, goda vänner eller församlingssyskon. Tänk att få laga till en härlig måltid, med allt som hör till, och så får vi sitta länge tillsammans, småprata och skratta. Tänk att få stå vid spisen flera timmar så att ryggen värker, och laga till den goda maten som man sedan sätter i sig på kort tid. Ja tänk… det är något som jag längtar efter. Det som var så självklart tidigare, är något som jag och mina närmaste har skjutit på framtiden med tanke på den omtalade Corona smittorisken. Vi får tänka och längta. Läser vi i bibeln märker vi också hur viktig och central måltiden och gemenskapen är. Vi ser vid flera tillfällen hur Jesus samlar sina lärjungar till måltid och hur viktig stunden är för Jesus att bara få vara tillsammans med de allra närmaste.

Johannes 13:31 till-35

Dagens evangelietext utspelar sig också vid bordet. Judas har precis lämnat lärjungegemenskapen för att gå ut i den mörka natten till sitt uppdrag… att förråda Jesus. De hade verkligen haft en fin men kanske också omtumlande kväll tillsammans. Jesus hade visat dem exempel på hur de skulle vara mot varandra. Genom att tvätta deras fötter, visar han på ett ödmjukt sinne och att de skulle vara villiga att betjäna varandra. Han försöker lära sina ”barn” in i det sista hur de skall vara mot varandra och hur deras speciella kärlek skulle skilja sig från världens. Jesus inleder sitt stora avskedstal till lärjungarna. När Judas nu har lämnat den inre kretsen, brödragemenskapen, vet Jesus att inom några timmar skulle den förbindelse han haft med sina lärjungar brytas för att aldrig mer tas upp på samma sätt.

Hade vi firat gudstjänst i kyrkan i vanlig ordning den här söndagen hade vi välkomnats till det dukade nattvardsbordet. Vi hade kommit till bordet för att ta emot brödet och ”vinet” och minnas vad Jesus i sin kärlek har gjort för sina barn och vi får i den förlåtelse och gemenskap Jesus Kristus ger vara förenade med honom och varandra. Som Aposteln Paulus skriver i Första Korinthierbrevet. 10:16 till 17; Är inte välsignelsens bägare som vi välsignar, en gemenskap med Kristi blod? Är inte brödet vi bryter en gemenskap med Kristi kropp? Eftersom det är ett bröd, är vi som är många en kropp, ty alla får vi vår del av detta enda bröd.

Tack och lov, så är inte allt beroende på om vi kan komma och vara närvarande i kyrkan, men det är en styrka och kraft att samlas till gudstjänst, gemenskap och nattvard. Vi önskar att våra gudstjänster hade fått fortsätta att firas på det sätt vi hade planerat. Lärjungarna hade också velat fortsätta att leva och vara med Jesus och ville inte ta in något om död och skilsmässa. Guds plan för sitt folk är större än vad vi för stunden upplever att vi behöver. Guds plan sträcker sig in i framtiden och som Paulus skriver till Thessalonikerna: Gud har inte bestämt oss till att bli offer för vreden utan till att vinna frälsning genom vår Herre Jesus Kristus, som har dött för oss för att vi skall leva tillsammans med honom vare sig vi nu är vakna eller sover.

Vi har ett liv att leva tillsammans med Jesus och i det livet ingår kärleken och hur vi kan leva ut den kärleken till varandra i församlingsgemenskapen, men också att det är en kärlek som kan få sitt genomslag utanför församlingsgemenskapen. Vi behöver hela tiden påminnas om hur vi ska vara Jesu lärjungar och hur vi ska leva ut den kärlek Jesus har visat på. Budet om att vi ska älska varandra var i sig inte nytt, det fanns redan på Mose tid och handlade om relationen till nästan (Tredje Mosebok 19:18) men det som är nytt här är att älska som Jesus. De hade sett Jesu kärlek i praktisk handling, och det skulle få se hur Jesus offrar sitt liv på korset för alla människors frälsning där möjligheten öppnas upp till att kunna välja vägen till livet. Det liv som Gud har tänkt för oss tillsammans med honom, nu och för evigt.

Jesus kallar sina lärjungar ”mina barn” som betyder ”små barn”, (grek. teknia) ett tilltal fullt av ömhet. Han visste vad de skulle gå igenom, och kände till den sorg och bedrövelse de skulle uppleva en kort tid. Men kraften och ljuset skulle segra och i allt detta skulle både Sonen och Gud Fadern förhärligas. Guds kärlek och omsorg om sitt folk i öknen visar sig i molnstoden och eldstoden som är med dem på den mödosamma vandringen. Ljuset som leder dem på natten, och molnstoden som skyddar dem på dagen. Där visar sig Herrens härlighet och närvaro. Herren vill vara närvarande och tillsammans med sitt folk. Han vill gemenskap, och han vill påminna oss om sin kärlek. Uppmaningen att älska varandra står skrivet på många sidor i bibeln. Ibland som befallning, eller som en konsekvens av att Gud har älskat oss, även som ett bud. I den kärleken får vi fortsätta vara och leva. Även om många av oss lever just nu i en slags avskildhet, så kan vi även där visa vår kärlek till Herren Jesus och vår längtan efter gemenskap, genom att fira gudstjänst och även nattvard i hemmet. Tag en bit bröd och lite ”vin”, tacka Gud för den kärlek han har visat dig och för det eviga hem han har berett för dig. Tänk på dina syskon i församlingen, och att ni möts som ”spridda sädeskorn” var och en på sitt håll, men ändå tillsammans i Jesus Kristus. Ett bröd!

Psalm 71: Som spridda sädeskornen från när och fjärran fält, församlats och i brödet till ett har sammansmält, så må din kyrka samlas, o Gud från världen vid och vi till ett förenas i himmelrikets frid.

AMEN


Anne-Lill Rosenberg Eriksson

 

 

Tillbaka