Den gode herden

Söndagen den 26 april. En predikan i tre akter av Margaretha Rudén, Amy Karlsson och Karin Nilsson 

Dagens bibeltexter
GT text: Jeremia 23:3-8
Evangelium: Johannesevangeliet 10:22-30
Epistel: Första Petrusbrevet 5:1-4
Psaltarpsalm: Psaltaren 23:1-6

Introduktion
Den här söndagens gudstjänst skulle ha blivit lite annorlunda, men det blir inte alltid som man tänkt sig, istället blev det i form och uttryck dramatiskt annorlunda mot den visuella och teatrala gudstjänst vi planerade i början. Nu när predikan i text börjar bli det nya normala hoppas vi ändå kunna bjuda på en tryggt distanserad upplevelse för både känsla och tanke.
 

 

Får vi lov att presentera:

”Den gode herden”

EN SORTS PREDIKAN I TRE AKTER MED EN DIKT SOM PROLOG

 
Han för mig till vatten där jag finner ro

PROLOG:
EN DIKT AV JAN OCH ANKI THURNÉR

TVÅ HERRAR

Ge ditt hjärta!     
     
Ge ditt hjärta åt MammON!!!

– och jag slet mitt hjärta ur
     och det låg där på den heltäckande mattan -
 
                           rött, blodigt,
                            varmt, pulserande,
                                    kippande och flämtande -

Och han satte klacken på det
    Och pressade ur musten
           Och fogade in mig i kollektivet
                   Och jag kuggades in – utan tröst
– och det dog…

Ge ditt hjärta åt Jesus!!!

– och jag slet det ur mitt bröst
      och det låg där i hans inneslutande händer -
                      rött, blodigt,
                       varmt, pulserande,
                                    flämtande -

Och HAN tog det
        och inneslöt det,
             pumpade sitt blod, sitt Liv in
– och gav det tillbaka
                   fyllt av liv,
                    HANS LIV!

”Min lovsångs Gud   tig icke”
ombord på M/S Gideon 10.5.74
Janki alster/Jan och Anki Turnér

 

Akt 1: Psaltaren 23

Under århundraden har människor funnit tröst i den 23:e psalmen i Psaltaren. Den är skriven av kung David. Han var kung i Israel på 1000 talet före Kristus.

Under hans regeringsår så blomstrade Israel och det var en tid man alltid längtade tillbaka till. David blev stamfader för den israeliska kungadynastin. David är en viktig symbolgestalt. Den kommande Messias skall vara en Davids son.

Men David var från början ingen kungason som ärvde tronen. Han var herdepojken, Jijhas son. Han vallade får i sin ungdom. Säkert var detta en nyttig skola för honom när han sedan kom att bli en ”herde” för ett helt folk.

Trots att David uppnått allt en människa kunde önska sig så visste han att han var helt beroende utav Gud. Han såg sin relation till Gud utifrån förhållandet som rådde mellan herden och fåren. Fåren var beroende av herden för sin överlevnad. När han skriver psalmen; Herren är min herde var det utifrån en stark erfarenhet i sitt liv. Herren är Davids herde!

Gud är också vår herde. Jesus sa: Jag är den gode herden. Han sa: Mina får lyssnar till min röst, och jag känner dem, och de följer mig. Johannes 10 kapitel.

Mitt i den svårnavigerade tid vi lever i av en ovisshet vi tidigare inte upplevt där inget längre är lika förutsägbart får vi erfara och vila i att Herren är vår herde. Vi får lyssna in hans röst…
… bland alla röster som gör sig hörda. ”Inte ens i den mörka dal fruktar jag något ont, ty du är med mig”.

Ord som var viktiga och bar David. Ord som får bära oss tretusen år senare. Ja inte bara ord utan en kraft som är större än oss själva, Gud.

Margaretha Rudén

 

Akt 2: Johannesevangeliet 10:22-30

Föreställ dig att du är ett får. Du går på gröna ängar tillsammans med många andra får, men färden leder er också över steniga vägar, genom trånga buskage och ner i mörka dalar. Ett av de andra fåren ramlade precis och du hör ett skräckslaget skrik. Du blir också rädd, men går sedan sakta fram till det andra fåret och erbjuder dig att hjälpa till. Fåret tackar dig, du sätter dig ner och lyssnar och berättar om en liknande situation du varit med om, och hur Herden hjälpte dig då. Det andra fåret tackar för stödet och berättar sedan “Jag ropade på Herden när jag ramlade, fast jag kände mig övergiven och tänkte att Herden nog var långt bort. Det finns ju så många andra får att sköta om, så jag trodde att det skulle ta lång tid innan Herden kom. Jag var inte ens säker på att Herden skulle vilja komma till mig. Jag kände mig jätterädd. Och jag tvivlade på att jag skulle orka vänta. Men vet du? Jag hade kanske inte ens behövt ropa, för Herden var redan bredvid mig, fast jag såg det inte först. Nu när du också kom hit ser jag Herden ännu tydligare”.

Ni tackar varandra, hoppar upp och går vidare. Solen strålar och alla himlens fåglar sjunger. Efter ett tag kommer du fram till ett buskage. Du är fortfarande väldigt glad av att ha kunnat hjälpa flera andra får för bara en stund sen. Solen lyser och du tänker att du klarar allt. Dessutom ser buskarna mjuka ut så du har inte en endaste tanke på att du skulle kunna behöva hjälp. Du tar sats för att hoppa rätt igenom buskarna på en gång. Aaaj! Du fastnar ungefär halvvägs och börjar märka att det finns taggar i buskarna trots att de såg så mjuka ut. Nu försöker du krypa igenom resten av biten utan att riva dig. Du kämpar och kämpar. Du känner dig ensam och rädd. Plötsligt hör du en svag röst. Vad kan det vara, tänker du. Efter en stund känner du igen Herdens röst. Du stannar upp och försöker lyssna.

“Mina får lyssnar till min röst, och jag känner dem, och de följer mig”, så säger Jesus i dagens text från Johannesevangeliet. Hur kan du lyssna till Jesus röst?

Amy Karlsson

 

Akt 3: Första Petrusbrevet 5:1-4

Scenen är ett klassrum. Eleverna arbetar självständigt med uppgifterna i läroboken. Några elever räcker upp handen för att få hjälp av läraren. En av eleverna som sitter långt fram i klassrummet väntar otåligt på sin tur medan läraren går mellan bänkarna och kollar hur det går för hans klasskompisar. I bänkraden bakom sitter en annan elev, hon tittar då och då upp från uppgifterna som hon löser i lugn takt och ser situationen. Trots att hon förstår uppgifterna räcker hon upp handen. Läraren är snart där och undrar vad som är problemet. Hon svarar: Han som sitter framför mig har räckt upp handen länge han behöver nog hjälp. Läraren går och hjälper eleven som väntat längre än flera av sina klasskompisar.

Detta är en verklig händelse som utspelade sig i en högstadieskola. Kan den säga något som har relevans till dagens tema? Händelsen i sig var inte någon dramatisk upplevelse men letade sig fram i mitt minnesarkiv när vi skulle tänka på hur man kan dramatisera ”Den gode herden”. En herde är en sorts ledare likaså är lärare det. Herden har hand om en grupp får och läraren en grupp elever. Men gjorde läraren i scenariot ovan det som man förväntar sig av honom? Och gjorde eleverna det som förväntades av dem? Det beror förstås på vad man förväntar sig av dem. Vem i berättelsen man identifierar sig med har också betydelse för hur man tolkar den.

Jesus kallas ”den gode herden”. Jesus sa ”Följ mig!” när han kallade sina lärjungar. I leken ”följa John” ska ju deltagarna försöka göra likadant som den som leder leken. Det borde innebära att vi som valt att följa Jesus också ska agera som goda herdar, några anvisningar om det, får vi i dagens episteltext. Frågan är hur vi klarar av det och om vi ens förväntas klara av det? Jag tror inte det med tanke på att Jesus är DEN gode herden vilket antyder att det inte finns någon annan som kan jämföras med eller leva upp till rollen som den gode herden. Vi kan bara göra vårt bästa för att likna honom och mer har ingen rätt att förvänta sig.

Jesus kallas även för ”Guds rena lamm”, som offrats för vår skull. Det påminns vi om minst en gång om året, då vi firar påsk. Jesus är således både herde och lamm. Med det i åtanke borde det vara okej att vara lite fårskallig ibland. Och förresten, vad innebär det egentligen?

Karin Nilsson

 

 

Tillbaka