Påskens vittnen

Söndagen den 19 april 2020. En predikan av Anne-Lill R.E.

Texter:
Gamla testamentet Sakarja kapitel 8 verserna 6 till 8
Epistel Första Petrusbrevet kapirtel 1 verserna 3 till 9
Evangelium Johannes kapitel 20 verserna 24 till 31
Psaptaren psalm 145 verserna 1 till 7

Inledning : Vill dela sångtexten ”Till en blomstrande äng” med dig. Tomas Boström har skrivit den och man kan lyssna till den på www.epistel.se . Britt Eriksson skickade länken till mig. Det passar ju bra att ”Tomas” och ”aposteln Tomas” får hjälpas åt idag. Tomas Boström kommer att lägga ut fler ”epistlar”, så lyssna och njut.

Du har aldrig begärt av mig
att jag ska skriva kärlekssånger
Du har aldrig begärt av mig
att jag ska måla ditt porträtt
Du har aldrig begärt av mig
att jag i ångest, skuld och ånger
jämt ska veta vad som är riktigt
och alltid tro det som är rätt
Får jag hålla din hand
får jag kalla dig vän
får jag dela ditt ord och din tro?
Får jag komma ibland
till din blomstrande äng
där ett frö av förlåtelse gror?
Jag har aldrig begärt av dig
att du för mig ska gå på vatten
Jag har aldrig begärt av dig
att du ska göra det till vin
Jag har aldrig begärt av dig
att du ska tända sol om natten
nej det enda jag har bett om
är att få tro att jag är din.

Sångtexten beskriver det viktigaste för många av oss. Just detta ”att få tro att jag är din”. Att jag i allt ändå har en tro på att jag är Guds barn. I livet stöter vi på så mycket av det svåra och tunga, sådant som skakar om oss. Det vi får uppleva nu i den smittotid vi lever i gör säkert många av oss rädda och otrygga. Många upplever sig isolerade och ensamma. Men inte bara nu, det finns runt omkring oss alltid. Nöden och svårigheterna, en kär vän kan dö, människor omkring oss blir sjuka, det uppstår olösta konflikter och sårade känslor och vi själva kan i allt detta också möta just detta som texten beskriver ”ångest, skuld och ånger”. I det kan vi inte ”jämt veta vad som är riktigt och alltid tro det som är rätt”. Gud begär inte det av oss!

Evangelium Johannes kapitel 20 verserna 24 till 31
Evangelietexten handlar om Tomas Tvillingen, även kallad tvivlaren. Om han var mer tvivlande än andra lärjungar är väl osäkert. Man kan ana en viss förvirring med både tvivel och otro hos alla lärjungarna. Läser man i Markus Evangelium kap 16 går Maria från Magdala och berättar för de sörjande och gråtande lärjungarna att hon hade sett Jesus levande, men de trodde inte på det. Och i vers 12, visade sig Jesus för de två som var på väg ut på landet ”och de gick för att berätta för de andra, men inte heller de blev trodda” . Sedan visar han sig också för de elva medan de låg till bords….. kan vi läsa i vers 14……och han (Jesus) förebrådde dem deras otro och halsstarrighet (”hårda hjärtan” Svenska Folkbibeln) då de inte hade trott på dem som sett honom uppstånden.

Jag vet inte om man kan säga att Tomas var speciellt tvivlande. Han benämns inte heller så i Bibeln.

Var Tomas hade varit under tiden de andra var samlade är ju svårt att veta. Kanske han drog sig undan i sin sorg, besvikelse och bestörtning med alla sina vad jag tror omtumlande känslor. Vi människor är ju olika! medan vissa söker tröst hos varandra, drar sig andra undan till ensamhet och isolering. Det vi vet är ändå att han var trofast i sin efterföljelse som lärjunge. I Johannes kapitel 11 vers 16 kan vi läsa ”Låt oss gå med för att dö med honom” säger han till de andra lärjungarna när de skulle vända tillbaka till Judéen där de strax innan, nästan hade blivit stenade. Tomas behövde övertygande bevis. Det räckte inte med orden och berättelserna. Något så viktigt behövde ses och upplevas med alla sinnen. En vecka fick Tomas gå där med sina frågor, innan det var dags för Jesusmötet.

Även om Jesus beskriver människor som ”saliga de som inte har sett men ändå tror”, är det svårt för många att tro på det som inte är synligt för ögat. För Tomas var det så viktigt att få känna, och även få ta del av Jesus lidande och sår. I överbevisningens stund, och i mötet med sin älskade Herre jämnades och lämnades alla tveksamheter och inneslöts i ett enda ”Min Herre och min Gud”.

Vi behöver våra speciella Gudsmöten, och vi behöver känna Guds speciella omsorg, särskilt när vi skakas om och fästet håller på att ge vika. Jesus gick direkt till Tomas efter att han hade hälsat sin frid åt alla de samlade. Det var det allra viktigaste för Jesus just då, att Tomas fick sitt möte och sin upplevelse. Tomas blev den apostel som kom att bära evangeliets budskap allra längst bort. Han grundade Kristi kyrka i södra Indien, där den äldsta Indiska kyrkan fortfarande kallas Tomaskyrkan. Han vittnade om sin Herre och sin Gud, och blev också martyr. ”Låt oss gå med för att dö med honom” blev priset för efterföljelsen, men evangeliet fick fäste till många människors frälsning. Under livets gång har vi människor våra funderingar, kamper och tvivel. Vi har vårt arbete med frälsningen och det arbetet sker i etapper. Kanske vi får arbeta med våra trångmål längre än en vecka. Det kan vara många svåra saker som vi försöker att förstå. Nåden, Kristi återkomst, domen, lidandeproblematiken och Guds allsmäktighet (teodicé), döden, uppståndelsen från det döda och livet efter detta. Under livets gång, och i det vi upplever så uppstår frågor och många varför. Även om Guds ord talar, så upplevs det inte alltid tillräckligt, men har vi vandrat med den uppståndne Kristus ett tag, har vi förmodligen också fått uppleva hur han finns där vid vår sida och slår följe med oss.

Även om vi inte har eller får svar på alla våra frågor och vi famlar omkring ibland mellan tvivel och tro, så ska vi veta att Jesus ser oss och vet om oss och han vill att du och jag är hans. Det räcker långt och det är detta som bär oss genom det svåra. Att livets Herre vill ha mig, att jag får vara hans, att han är ”Min Herre och min Gud”. Det blir också vårt gensvar på att vara hans…. att vara Guds älskade. Svårt att vara hans om inte han är min. Som Tomas Boström sjunger: Nej det enda jag har bett om är att få tro att jag är din.

Han vill vara min och din personliga Frälsare och Jesus har sina speciella möten med var och en. Dessa möten är inte jämförbara. Jesu möte med dig är unikt. Vetskapen och övertygelsen över att var Guds älskade, får bära oss i den tid vi befinner oss i nu och tröstens ord från Petrusbrevet får stärka oss: ”Därför kan ni jubla, även om ni just nu en kort tid skulle få utstå prövningar av olika slag, för att det som är äkta i er tro – och detta är långt dyrbarare än det förgängliga guldet, som dock måste prövas i eld – skall ge pris, härlighet och ära när Jesus Kristus uppenbaras. Ni har inte sett honom men älskar honom ändå; ni ser honom ännu inte men tror på honom och kan jubla i outsäglig, himmelsk glädje då ni nu står nära målet för er tro; era själars räddning”.

Amen

Anne-Lill R.E. 

 

Tillbaka