Fredagen den 10 april och söndagen den 12 april 2020 Anne-Lill R. Eriksson

Långfredagen - Korset: 
Texter:
Långfredagen Korset: 
Psaltaren psalm 22
Gamla testamentet Jesaja kapitel 53 verserna 1 till 12
Epistel Första Petrusbrevet kapitel 3 verserna 18 till 19
Evangelium Matteus kapitel 27 verserna 32 till 56

Påskdagen - Kristus är uppstånden: 
Texter
Psaltaren psalm 118 verserna 15 till 24
Gamla testamentet Jesaja kapitel 25 verserna 6 till 9
Epistel Första Korinthierbrevet kapitel 15 verserna 3 till 57 
Evangelium Matteus kapitel 28 verserna 1 till 20

Inledning
För några år sedan gick en skogsmaskin fram över ett område nära vårt hus, och avverkade vackra och ståtliga granar och furor. Efter den färdiga avverkningen var inget sig likt. Den vackra mossmattan och svampställena hade ersatts av rotvältor, stora stenar och djupa spår och sår från skogsmaskinen. Förstörelse och en enda röra. Jag kände sorg och saknade de vackra ståtliga träden, den mjuka gröna mossbeklädda marken, och suset från trädkronorna. Efter att ha gått och tittat på röran, kunde jag ändå upptäcka nya platser och nya vyer och från en plats kunde man blicka ut över sjön, som vi inte kunnat tidigare. Sommaren för två år sedan blev den torraste på många år, men innan dess planterades det nya träd igen och det märkliga var att plantorna överlevde förutom ett par stycken. Idag är de gröna och kraftiga, snart en meter höga och jag kan se en början till en ny kraftfull skog.
Efter död och förstörelse kan nytt liv spira och växa.

Skapelsens delaktighet i Jesu död och uppståndelse
Kraften i skapelsen är av Skaparen och naturens förmåga att komma tillbaka när någon slags förstörelse har dragit fram påminner mig om påskbudskapets kraft. Vi kan inte alltid se vad som händer ner i marken, men i de förutsättningar som finns för växandet enligt Guds naturlagar uppstår nytt liv. Korset och påskens händelser visar också att Guds skapelse deltar, ja hela kosmos är elaktigt. Ja, varför skulle det inte vara så?! Den största omvälvande händelsen i människans historia, som ger oss dödliga människor en möjlighet till fortsatt liv visar sig i hela skapelsen genom Skaparen. Ett mörker faller över hela jorden den sjätte timmen och det varade under tre timmar. Det 10 centimeterm tjocka, 18 meter långa, 9 meter breda förhänget i templet brast i två delar, när Jesus gav upp andan. Jorden skakade och klipporna rämnade och gravarna öppnades och de heliga uppstod efter det att Jesu uppstått och de gick in i den heliga staden och kunde ses av många. Kraftyttringarna fortsätter in i påskdagens text när Mariorna kommer för att se graven. Då blev det ett kraftigt jordskalv, ty Herrens ängel steg ner från himlen och kom och rullade undan stenen och satte sig på den, kan vi läsa i Matteus kapitel 28 vers 2. Dramatik på högsta nivå!

Korset - Matteusevangeliet kapitel 27 verserna 32 till 56
Jesu offer och död på korset med sitt utgjutande av blod, kan vara främmande och svårt att förstå för många människor. Det är inget ovanligt att människor offras eller offrar sig för den goda sakens skull. Men Jesu död var och är något helt annat. Här rivs Jesu kropp ner, för att något nytt ska kunna byggas……”Du som river ner templet och bygger upp det igen på tre dagar” fick Jesus höra uppspikad på korset då folket, prästerskapet och de skriftlärde gjorde narr av honom. ”Hjälp dig själv nu…!”. Tänk att de kunde citera det Jesus hade sagt, men förstod inget av det Jesus syftade på. Han talade om sin egen kropp som skulle rivas ner och på tredje dagen uppstå igen.

Jesus hade kunnat kliva av. Han hade kunnat kliva ner från korset, eller inte låtit sig fängslats. Vi vet att han våndades inför sitt uppdrag. Det han skulle gå igenom var fruktansvärt smärtsamt och när all världens synd lades på honom så att han dessutom var övergiven av sin himmelske Fader, var det ännu mer smärtsamt. Men jag tror våndan också fanns över att möta döden. Något som är så långt från Jesus Kristus och en livgivande Gud och hans natur, som man kan komma. Jesus vet att döden i sig innebär fullkomlig isolering, radikal ensamhet, eftersom den är Guds fiende. Jesus vill förbli i samma intima förening med Gud som han alltid varit. Jesus ville till och med ha lärjungarnas vakande närvaro bara för att omges av mänskligt liv i sin kamp. I Hebreerbrevet kapitel 5 vers 7 kan vi läsa hur han ropade högt under tårar när han bad och åkallade den som kunde rädda honom från döden, och han blev bönhörd och tagen ur sin ångest.

I psaltarpsalm 22 kan vi också läsa om den övergivenhet Jesus upplever. ”Min Gud min Gud, varför har du övergivit mig? Jag ropar förtvivlat, men du är långt borta. Min Gud jag ropar om dagen men
du svarar inte, jag ropar om natten, men finner ingen ro.”

Jesus ger sitt liv för att du och jag ska få leva. Blod räddar liv! Den som har varit i behov av blod i ett kritiskt tillstånd är väl medveten om det, och för den som är blodgivare kommer ett meddelande om blodet har kommit till användning. Jesus blev blodgivare för alla människors överlevnad. Det var Guds sätt att sona världens synder. I gamla testamentets offerkult skulle ett felfritt lamm offras och blodet skulle stänkas på ”nådastolen” i det allra heligaste rummet i templet, för att sona folkets synder. Nu träder Jesus in som Guds rena felfria syndfria offerlamm. Förbunden som tidigare hade ingåtts med företrädare för Israels folk och Gud höll inte. Gud höll alltid fast vid det ingångna förbunden, men människan klarade inte av att hålla vad de lovat. Det nya förbundet som nu fullkomnades på Golgata kors ingicks också mellan Gud och en människa. Det var Jesus som hel, full och sann människa, och det
var Jesus som hel, full och sann Gud. Därför kommer förbundet också att bestå för evig tid. Döden är därför inte slutet! Döden besegras genom Jesu uppståndelse.

Kristus är uppståndelsen - Matteusevangeliet kapitel 28 verserna 1 till 20
Förbundet handlar om att Gud inte överger oss. Gud skall vara vår Gud och att vi skall vara hans folk och han har planerat en underbar framtid för sitt folk. Graven är tom! Jesus Kristus är uppstånden! Jesus kunde bara övervinna döden genom att han träder in det område som behärskas av döden. Om man vill besegra någon måste man tränga in i dennes rike. Jesus har gjort detta!

Paulus säger i Första Korinthierbrevet kapitel 15 vers 53: ”Detta förgängliga måste kläs i oförgänglighet och detta dödliga kläs i odödlighet. Men när det förgängliga kläs i oförgänglighet och det dödliga i odödlighet, då blir det så som skriftordet säger: Döden är uppslukad och segern är vunnen." Kroppens uppståndelse är en övergång från denna tidsålder till nästa och är förbunden med hela frälsningsdramat. Uppståndelsen och livet triumferar över döden. I skapelseberättelsen första kapitel andas allt liv och harmoni. Gud såg på allt han hade skapat och han sa att det var gott. När Gud hade skapat människan såg han på sitt skapade verk och sa att det var mycket gott. Det Gud skapar är gott. Läser vi den sista boken och sista kapitlet i Bibeln så är det inte slutet på mänskligt liv utan slutet leder oss in i den nya himlen och den nya jorden. Gud skapar något nytt, han skapar nytt liv precis som i begynnelsen. Gud har i förhand fullkomnat den nya skapelsens under som vi inväntar vid slutet. Genom Guds kärlek får vi genom hans Livgivande Ande ta emot av denna fantastiska uppståndelsekraft. När vi ser livet spira i naturen får vi tänka på den kraft som ligger nedlagd, Guds skaparkraft som vill liv, inte död. Och han vill att där han är där skall vi också vara! Förhänget som brast i templet när Jesus ger upp andan visar att Jesus vill ha
en direkt kontakt med oss var och en. Han var det slutliga offret, och det behövs inte några fler offer i det allra heligaste tempelrummet, för människors synder. Vi har fritt tillträde jämt och ständigt när vi vill tillbe honom och han vill vara nära oss. Vi får lita på hans ord att han är med oss till tidens slut. Vi får prisa Gud tillsammans med Paulus: Gud vare tack som ger oss seger genom vår herre Jesus Kristus. AMEN

Jag vill önska dig en riktigt välsignad och GLAD PÅSK!
Anne-Lill R. Eriksson

Det är en fortsatt svår situation i vårt samhälle, Sverige och världen. Vi får stärka oss på vägen med Psalm 521 i Psalmer och Sånger och i bön tänka på våra medvandrare:
Var glad för Kristus lever!
Ny framtid vill han ge.
Ur vetekornets offer
skall växa livets skörd.
Vi sörjer ej hans minne,
han är vår morgondag.
Han är ej bland de döda.
Han är vår framtids Gud.

 

 

tillbaka