Palmsöndag – vägen till korset

Söndagen den 5 april 2020 Karin Nilsson och Hans Karlsson

Söndagens texter
Jesaja kapitel 56 verserna 6 till 8
Efesierbrevet kapitel 2 verserna 12 till16
Matteusevangeliet kapitel 21 verserna 1 till 11
Psaltaren psalm 118 verserna 19 till 29


När de närmade sig Jerusalem och kom till Betfage vid Olivberget skickade Jesus i väg två lärjungar och sade till dem: ”Gå bort till byn där framme, så hittar ni genast ett åsnesto som står bundet med ett föl bredvid sig. Ta dem och led hit dem. Om någon säger något skall ni svara: Herren behöver dem, men han skall strax skicka tillbaka dem.” Detta hände för att det som sagts genom profeten skulle uppfyllas: Säg till dotter Sion: Se, din konung kommer till dig, ödmjuk och ridande på en åsna och på ett föl, ett lastdjurs föl. Lärjungarna gick bort och gjorde så som Jesus hade sagt åt dem. De hämtade åsnan och fölet och lade sina mantlar på dem, och han satt upp. Många i folkmassan bredde ut sina mantlar på vägen, andra skar kvistar från träden och strödde dem på vägen. Och folket, både de som gick före och de som följde efter, ropade: ”Hosianna Davids son! Välsignad är han som kommer i Herrens namn. Hosianna i höjden!” När han drog in i Jerusalem blev det stor uppståndelse i hela staden, och man frågade: ”Vem är han?” Och folket svarade: ”Det är profeten Jesus från Nasaret i Galileen.”

Reflektioner kring evangelietexten
I dagens evangelietexts avslutande verser finns frågan ”Vem är han?” och folkets svar ”Det är profeten Jesus från Nasaret i Galileen.” Det står inte vem eller vilka som ställde frågan och varför. Här finns utrymme för lite fantasi. Tänk dig om det var åsnornas ägare som kom hem och upptäckte att hans åsnor var borta i så fall kanske det kan ha låtit så här när han beklagade sig för en vän:

2020 04 04 billd till predikan Karin Nilsson
Man kan även fundera på hur frågan ”Vem är han?” skulle ställas och besvaras idag. Vad har vi för förväntningar jämfört med de förväntningar som folket som hyllade Jesus den gången hade? Vem är den Jesus vi väntar på? Och skulle vi att hylla honom eller ropa korsfäst honom om han är annorlunda än vad vi väntat oss? Den gången förväntade sig folket att Jesus skulle befria dem från romarna som hade ockuperat landet så att de fick en ny kung eller profet som ledde dem till ära, makt och rikedom. Jesu uppdrag var mycket större än de förstod. Han kom ridande på en åsna som det står skrivet i Sakarja 9:9 ”Ropa ut din glädje, dotter Sion, jubla, dotter Jerusalem! Se din konung kommer till dig. Rättfärdig är han, seger är honom given. I ringhet kommer han, ridande på en åsna på en ung åsnehingst.” Men det var inte för att göra slut på romarna utan för att upprätta människor inte för att starta myteri eller krig utan för att stifta fred. Jesus visste där han red på åsnan att folkets förväntningar inte stämde med den verkliga planen och att deras verkliga behov inte skulle tillfredsställas om de fick igenom sina önskningar.
I vår tid finns det gott om önskningar och förväntningar. I alla fall innan coronaviruset blev känt. Exempel på det kan hämtas från Janis Joplin som enligt texten i en sång ber Herren om att köpa en Mercedes Benz och diverse andra saker till henne. Är det klimathot och pandemikarantän eller något annat som vi vill bli befriade från nu? Hur förväntar vi oss att det ska gå till och varifrån ska räddningen komma? Vågar vi tro på att hjälpen kommer från Herren som har skapat himmel och jord? Har vi förstånd att ta emot hjälpen när den kommer och har vi själva något ansvar att hjälpa till? Det finns många frågor som går att ställa.
Vi känner på ett sätt till facit. Vi kan läsa i bibeln vad som hände några dagar efter hosiannaropen och även efter det, däremot känner vi inte till alla detaljer i Guds plan för vår närmsta framtid. Men något vi kan få lita på är att Gud har en plan och att i den planen ingår att rädda alla människor som vill bli räddade.
Låt oss återvända till åsneägaren, han vars åsnor Jesus lånade. Tänk så förvånad han måste ha blivit om han var en av dem som såg Jesus rida på åsnefölet där mitt i den hosiannaropande folkmassan. När han sedan fick tillbaka åsnorna kan det då ha varit så att fölet som ingen tidigare hade ridit på var både arbetsvilligt och starkt utan ytterligare träning efter att Jesus hade haft det till låns?

Skrivet av Karin Nilsson utifrån planeringssamtal med Hans Karlsson inför en dramatiserad undervisning till palmsöndagens gudstjänst för alla åldrar 2020.

 

 

 

tillbaka