Femte söndagen i fastan "Försonaren".

Söndagen den 29 mars 2020. En predikan av Anne-Lill R. Eriksson.


Texter.
Psaltaren psalm 103 vers 8 till 14.
Gamla testamentet Fjärde Mosebok kapitel 21 vers 4 till 9.
Episteltexten Första Johannes brev kapitel 1 vers 8 till kapitel 2 vers 2.
Evangelietexten Johannes evangelium kapitel 3 vers 11 till 21.

Inledning
Att ha ett mål för sin vandring är inte så tokigt! Då behöver man också en tid av förberedelser och planering. Min make och jag har tänkt och planerat en vandring till Santiago de Compostela i höst, men nu vet vi inte om den går att förverkliga. Detta virus som stänger gränser och har spridit sig så snabbt som elden drar fram, gör att vi idag inte kan ställa in oss på en vandring i Pyrenéerna.

Vi behöver mål för livets vandring! Vi står inför många val, och möjliga alternativ och någonstans börjar man mer konkret ta ut en riktning i livet utifrån den individ man har börjat formas till och dit man vill komma. Vi har drömmar och planer, och tankar på hur vi kan förverkliga dessa planer och nå de mål som vi satt upp. Om vi inte har några tankar på vart vi vill komma här i livet, spelar kanske inte vägvalen så stor roll.

Alice i underlandet frågade katten: Vilken stig ska jag ta? Det beror på vart du vill komma, svarade katten. Det spelar ingen roll sa Alice. Ja, då spelar det ingen roll vilken väg du väljer, svarade katten.

Historik, symbolik och Guds relation till lsrael.

lsraels folk hade ett mål för sin vandring när Mose skulle leda dem ut från Egypten och bort från slaveriet till det land som Herren hade bestämt för dem. De hade varit på vandring under fyrtio år och befann sig nu några mil söder om Döda havet, nära sitt slutmå|. De fick inte beträda landområdet Edom. De var ett "brödrafolk" genom Esau, Jakobs bror, men det fanns ouppklarade saker mellan dem och även fast Mose ödmjukt bad att endast få gå rakt genom landet på den huvudväg som fanns tilläts inte lsraeliterna beträda deras land utan att i så fall få möta krigsmotstånd. "lsrael vek undan för dem" kan vi läsa i fjärde Mosebok kapitel 20 vers 21. Nu tar de ut en annan riktning,.. mot Sävhavet kan vi läsa i dagens gammaltestamentliga text. Det var ju där övergången skedde bort från slaveriet och Egyptierna och Herren ledde dem torrskodda genom havet och räddade dem undan Faraos härar. Ja vem skulle inte börja knota och klaga då? 40 år på vandring, så nära målet, men inte kunna greppa det. Det är förståeligt om man för en stund tappar tron och fästet när man inte kan se resultatet och istället vandrar runt i cirklar. De klandrade både Gud och ledaren Mose och såg inget annat just då än sin egen död i öknen. Tidigare hade de knotat, men nu anklagar de Gud och har synpunkter på hans gåvor! 

Giftormar och skorpioner var vanligt förekommande i öknen, men dessa giftormar var något speciellt. De förstod att de hade syndat och Gud hade tagit bort sitt beskydd. De hade talat mot Herren och mot Mose, och ber Mose om hjälp att be till Herren att ta bort de giftiga ormarna. "Och Mose gjorde en orm av koppar och satte upp den som ett fälttecken. Den som blev biten av en orm såg på kopparormen, och då fick han leva". Gud ger dem möjligheten att ta emot botemedlet. Gud hade sitt mål och sin plan för sitt folk, men också för hela världen. Gud vill försoning.

Gud tar en dödens symbol och gör den till en symbol för livet. Varför Gud väljer en kopparorm för detta ändamål är svårt att förstå. Den kopparorm som Mose tillverkade slogs sönder senare av Kung Hiskia när han avskaffade offerhögtiderna ca 500 år senare, för den hade använts till avgudadyrkan. Ormen symboliserar den Onde, och dess gift handlar om syndens gift. Kopparormen som Mose hade låtit göra var en förebild på Kristus.

Kristus försonaren - Johannes kapitel 3 verserna 11 till 21, första Johannes brev kapitel 1 vers 8 till kapitel 2 vers 2.

I sitt nattliga samtal Jesus har med Nikodemos, får vi det bekräftat som lsraels folk fick uppleva i öknen och en förklaring. Jesus förklarar för Nikodemos: "Liksom Mose hängde upp ormen i öknen, så måste Människosonen upphöjas för att var och en som tror på honom skall ha evigt liv. Så älskade Gud världen att han gav den sin ende son för att de som tror på honom inte skall gå under utan ha evigt liv."

Kopparormen var en förbild på Jesus kors, ormen är en bild på synd, och kopparen är en symbol för domen enligt leviterna i gamla testamentet. En fantastisk bild på Jesu kors, där synden döms och där var en som i tro ser upp på Jesus och hans kors, får leva. Guds frälsningsplan finns med från begynnelsen.

"Om vi säger att vi är utan synd bedrar vi oss själva, och sanningen finns inte i oss", säger Aposteln Johannes i sitt brev kapitel 1 vers 8. Om vi inte tycker att vi har någon synd, behöver vi ju inte någon försonare, men det är ju ingen sanning eftersom vi kan läsa hur uppenbart beroende vi är av en frälsare för vi har synd och skuld. "Alla har syndat och saknar härligheten från Gud' kan vi läsa i Romarbrevet kapitel 3 vers 23. Johannes fortsätter i sitt brev och hjälper oss att förstå den möjlighet vi har genom Guds nåd och Jesu offer. "Om vi bekänner våra synder är han trofast och rättfärdig, så att han förlåter oss synderna och renar oss från all orättfärdighet'' ........och kapitel 2 vers 2 "Han är det offer som sonar våra synder och inte bara våra utan hela världens."

Sammanfattning:
Om lsrael folk var drabbade av det dödliga giftet från ormarna är också människan utan Kristus drabbade av synden som också är ett gift och leder till döden utan Kristus. Genom att se på och tro på den upphöjde och korsfäste Kristus finns livet, förlåtelsen och försoningen där för oss och vi behöver inte gå förlorade. Ormarna togs inte bort, men möjligheten att övervinna dem och därmed övervinna döden fanns. Vl är fortfarande utsatta för synden och dess påverkan, men det dödar oss inte för Kristus har genom sin upphöjelse och seger på korset givit oss livet och gör oss till vinnare genom vår tro på honom. Jesus och korset är vårt fälttecken och banér som vi får ha vår blick fästad på under vår jordevandring.

Reflexion:
lsraels folk gick runt i cirklar, och till och med ändra riktning mot "Sävhavet" på sin vandring mot sitt mål, Kanaans land. Man kan uppleva livet på Iiknande sätt. Vi får ibland arbeta med det "gamla livet" vända tillbaka, och ta ett varv till för att arbeta med besvikelser, ovanor, sår, känslominnen och dyligt. Och inte minst vår tro och tillit till den frälsning vi har i Jesus Kristus. Fundera över din vandring med Gud och vad du har fått upptäcka om dig själv men också av Guds omsorg, även insikten och upplevelsen om hans förlåtelse och försoning.

Gud välsigne dig!
Guds frid önskar
Anne-Lill R. E.

 

 

Tillbaka