Tro och liv

Matt. 23:1-12

 

Idag är texterna uppfodrande.

Jag tänker på en historia som min kollega i en av våra syrianska kyrkor berättade.

En präst predikade utifrån texten där Jesus säger att om du har två skjortor ge bort den ena. Någon dag efter letade prästen efter en skjorta och frågade sin fru som svarade: ”Jag gjorde som du sa. Jag har givit bort den.” Varpå prästen svarar: ”Ja men det var inte till dig jag predikade.”

Historien är rolig men får oss också att tänka till.

När det gäller vår text idag så måste jag säga att Jesus är en framstående predikant.

Jag tror att de som lyssnade såg fariséerna framför sig i den bild som han målade upp

Också vi som har en tro och vill följa Jesus har ögonen på oss i samhället. Det är som om vi döms hårdare därför att vi har en kristen bekännelse.  ”Men han eller hon som säger att de är kristna…. de är inte bättre än någon annan. Se bara……..”

Precis så reagerade jag och blev väldigt ledsen och besviken när jag fick läsa om en duktig politiker som jag hade satt högt och som hade gjort bort sig totalt.

Nu menar inte jag att vi aldrig får misslyckas och handla fel. Det ingår i att vara människa och leva i ett socialt sammanhang. Vi har alla våra brister och svagheter som vi får jobba på. 

Men det är annorlunda om man går ut med en medveten hög svansföring och sedan har en egen privat agenda stick i stäv med vad man utåt förmedlar.

Den kristna tron ska hjälpa oss att andas lättare. Det var det som Jesus förmedlade och som jag tror gjorde att så många drogs till honom. Han la inte tunga bördor på människor som fick dem att känna sig dåliga och knäa ännu mer.

När han mötte en människa så lyfte han henne. Hon kände sig värdefull, sedd och bekräftad. Han rörde vid det som var hennes vardag och liv. Han fyllde henne med hopp. Sedan tror jag att människor kände i mötet med Jesus att de ville ta tag i sina liv. De ville förändring. Men det var inte för att de kände att de inte dög utan för att de var älskade här och nu och det gav en längtan efter förändring.

Jesu ord, förkunnelse var ett med hur han levde. 

De gånger Jesus tar till storsläggan är när han konfronteras med de andliga lärarna.

T. ex. vår text idag. Vid ett annat tillfälle kallar han dem för vitmenade gravar. Fina utanpå. Huggormsyngel vid ett annat tillfälle.

Men aldrig att han säger något sådant till en människa som kommer till honom och ber om hjälp.

Han säger också  att den som är störst ska vara den andres tjänare och den som ödmjukar sig ska bli upphöjd.

Jesus hade aldrig en hög svansföring.

Han är vårt stora föredöme i att låta ord och liv hålla ihop.

Han som själv var Gud blev en tjänare genom att han gav sitt liv för oss. 

Amen