”Kan inte alla bara släppa sitt stora ego och jobba för att människor, djur och natur ska få allra bästa förutsättningar att leva på den här jorden som Gud en gång skapade med alla förutsättningar att kunna leva av och på.”

Jag tror att fler med mig har tänkt och känt så, när vi varje dag möts av nyheter om hur rike står mot rike, utsugning av jordens resurser för kort ekonomisk tillväxt. Mm.

Nu är inte det här något nytt.

Det har funnits sedan tidernas begynnelse, ja det började tidigt direkt efter syndafallet när människan inte längre kunde vara kvar i paradiset.

Vi läser om det första mordet. Kain dödar sin bror Abel av ren och skär avundsjuka.

Han kände sig förfördelad av Gud. Jämförelsens förbannelse som vi alla drabbas av.

Jag duger inte, vad har jag att komma med. Hon är ju mycket bättre. Se hur alla vänder sig till henne. Jag syns inte, finns inte.

Inte heller lärjungarna gick fria från det här.

Vi går till den sista måltiden Jesus delar med sina nära vänner, lärjungarna.

Då börjar de tvista om vilken av dem som skulle anses vara den störste.

Egentligen är det helt otroligt. Här står Jesus inför sitt livs svåraste stund och så börjar de bråka om vem av dem som skulle anses vara störst.

Jesus tar en liknelse som han så ofta gör när han vill säga något viktigt.

”Kungarna uppträder som herrar över sina folk, och de som har makten låter sig kallas folkets välgörare, men med er är det annorlunda:

den störste bland er skall vara den yngste, och den som är ledare skall vara som tjänaren. Vem är störst, den som ligger till bords eller den som betjänar honom? Är det inte den som ligger till bords?

Men jag är mitt ibland er som er tjänare” Luk. 22:24-37

Vi vet också att Jesus utförde slavens jobb då han böjde sig ner och tvättade deras fötter. Om detta kan vi läsa i Joh. 13 kap.

“Förstår ni vad det är jag har gjort med er?

Ni kallar mig mästare och herre, och det med rätta, för det är jag. Om nu jag som är er herre och mästare, har tvättat era fötter, är också ni skyldiga att tvätta varandras fötter. Sannerligen jag säger er; en tjänare är inte förmer än sin herre, och en budbärare inte förmer än den som sänt honom. Vet ni detta är ni saliga om ni också handlar så.”

Guds rike är ett “uppochnervänt rike”. Helt andra värderingar gäller. Här upphävs jämförelsens förbannelse och synen på vem som är störst.

Harry Tiebout, psykiatikrer, sa att varje människa inom sig har en känsla av ”allmakt”. Det handlar om en känsla som Tiebout helt enkelt kallade för ”egot”. Det är en känsla inom människan som säger ”jag vill ha, vad jag vill ha, när jag vill ha det. Jag är universums centrum. Jag har kontrollen och bör ha den. Allt rör sig kring mig och mina behov.” Prästen Mary Philipson skriver:

Vi ska inte tro att någon människa går fri från egots makt. Känslan av allmakt finns inom oss alla. Den finns i politikern, affärsmannen, prästen,  den finns hos bilföraren som tutar och skriker när bilen före kör alldeles för sakta. Den finns hos var och en av oss som går i försvar och inte vill erkänna våra misstag. Den finns hos oss när girighet efter makt, prestige, pengar och status  styr våra liv. Den finns hos alkoholisten som inte vill acceptera sin brist på kontroll. Den finns hos kvinnan/mannen som vill ha det perfekta utseendet. Den finns hos oss när vi tycker att vi inte får tillräckligt snabb betjäning i affären.

Ett tydligt kännetecken på egots kraft i våra liv är stress, skriver prästen Mary Philipsson. ”Att det alltid är så bråttom. Egot har alltid bråttom, fort ska det gå. Ju snabbare desto bättre. När egot stressar oss finns ingen tid över för reflektion och att lyssna inåt. När vi har bråttom blir vi vår egen Gud. Då styr vårt ego.”

Det finns inte någonting som så effektivt dödar all andlighet som stress, att ha bråttom.

Att leva så gör ju också att vi fjärmar oss från varandra och Gud.

Mary Philipson beskriver en andlig upplevelse som en radikal minskning av egot.

Så länge egot styr våra liv finns ingen plats för en Högre makt.

Det här var också aktuellt för två tusen år sedan.

Jesus sa: ”Den som försöker bevara sitt liv skall mista det, men den som mister det skall rädda det” Luk. 17:33 Omvändelse  kan beskrivas som ett ”power shift” skriver Mary.

Jag överlåter mitt liv till Gud, en kraft som är större. Till den som ville mitt liv.

När du kommer till tro, när du döps, så döps du också in i en gemenskap som Paulus kallar Kristi kropp.

Alla lemmarna behövs. Vi behöver varandra.

Bibeln talar också om ödmjukhet; var ödmjuka stod det i texten från Filipperbrevet 2:1-5 vi lyssnade till. Att vara ödmjuk handlar inte om att lägga sig som  en dörrmatta som alla torkar av sig på.

Mary skriver vidare:

”Ödmjukhet handlar om att acceptera sig själv som man är med både tillgångar och brister. Att vara ödmjuk innebär att inse att man inte är Gud. Att livet jag fått är en gåva som man inte äger utan endast kan tas emot stund för stund med tacksamhet.

Som begränsade människor är vi beroende av varandra. Ensam är inte stark.

Tillsammans med med andra delar vi sårbarheten och begränsningen inför livet.

I detta delande av svaghet kan vi finna en kraft som läker oss. ”Ty när jag är svag, då är jag stark”, skrev Paulus. 2 Kor.12:7

Vi ber med orden av Margareta Melin:

Du som ville mitt liv

Och har skapat mig efter din vilja

Allt i mig känner du och omsluter med ömhet

Det svaga likaväl som det starka

Det sjuka likaväl som det friska

Därför överlämnar jag mig åt dig

Utan fruktan och förbehåll

Som ett lerkärl, lämnar jag mig i dina händer

Fyll mig med ditt goda, så att jag blir till välsignelse

Du som tar till dig det svaga och skadade

Och lägger din skatt i bräckliga lerkärl