Jesu dop

Det har inte gått så lång tid sedan vi firade jul. Guds son kom till oss

och Gud blev blev människa och lever mitt ibland oss.

Idag är det tjugonde dag knut och julgranen och alla julgranssaker bärs ut.

Men Jesus stannar kvar hos oss. Det lilla Jesusbarnet är inte längre ett barn utan har vuxit upp och står nu på tröskeln att gå in i den uppgift han har kommit för att fullborda, nämligen att vara en bro mellan oss och Gud.

”Jag är vägen, sanningen och livet. Jag är världens ljus, jag är uppståndelsen och livet”

Ord som Jesus säger om sig själv och han använder ordet ”Jag är” som också Gud beskriver sig själv med i Gamla testamentet.

Vid två tillfällen bekräftar Gud själv att Jesus är Guds son. Det sker vid dopet och på förklaringsberget.

Johannes Döparen hade kallats till att bana vägen för Jesus. Många trodde först att kanske han var Messias.

Han reagerar som säkert du och jag också skulle ha reagerat: ”Men det är jag som behöver döpas av dig. I Johannes evangeliet svarar Jesus: ”Låt det ske, det är så vi skall uppfylla allt som hör till rättfärdigheten”. Efter det bekräftar Gud att Jesus är hans älskade son, hans utvalde.

Men Jesus som var utan synd – varför skulle han behöva döpas?

Ja, den frågan är berättigad att ställa.

Wilfrid Stinisen skriver i en av sina böcker: Jesu uppgift var att gå in så helt och hållet under människans villkor att han också bar hela världens synd på sina axlar. Han om någon behövde dopet. Han går före oss och vi får också följa honom i dopet när vi tar emot det nya livet genom Honom.

Gud tar så annorlunda vägar när han vill nå oss och rädda oss.

Som ett litet barn kommer han till oss, helt utelämnad i människors händer.

Han lämnar också den här världen, helt utelämnad i människors händer.

Han ger sig till oss, i nattvarden påminns vi om det: Kristi kropp utgiven för dig – Kristi blod utgjutet för dig.

Vad gör det här med oss. En Gud som kommer till oss på det här sättet?

Han har all makt i himlen och på jorden men han avstår den. Han kommer nerifrån.

Jag glömmer aldrig när jag var på min första sinnesrogudstjänst på Brommadialogen. En man som själv mött Jesus och börjat ett nytt liv berättar om sitt liv med en hes whiskyröst och säger: Gud sänder på låg frekvens.

Ja, Gud sänder på låg frekvens. Han är så rädd om människan att han inte vill skada henne. Han tar i oss som ömtåligt glas. Vi är hans älskade barn.

För att ta en annan bild. I Joh. 3:16 står det att det var Guds kärlek som handlade i Jesus Kristus som kom som vår räddare för att vi inte skulle gå under.

Tänk dig bilden av att vi håller på att drunkna. Gud står inte kvar på land och kastar ut en livboj som vi ska försöka greppa i de höga vågorna. Nej han kastar sig själv ner i vattnet och drar oss upp med sin egen kropp.

Mästaren

Aldrig mer ett ont ord om trasiga fioler!

En gång hörde jag Mästaren spela på bara två strängar.

Han stod bland träden och spelade på sitt älsklingsinstrument,

hymn efter hymn, visa efter visa, utkristalliserad smärta,

och jag visste:

Den fiolen var jag!/Bo Setterlind

Andra skulle inte ha ansett mig värd att spela på, men i hans händer dög jag!”

Vi behöver påminna oss varje dag om Guds kärlek som trotsade allt.

Att den verkar i den här trasiga världen genom människor som tar steget och vill följa i hans fotspår. Många gånger kommer vi att tvivla …

Vandra mot vinden

Du vandrar mot vinden.

Du tänder ett ljus

fast regnet faller hårt från bar himmel.

Du är inte galen

men du älskar livet

och ingen kan förbjuda dig att följa den röst du hört.

Du är inte galen

men du vet vart vindarna blåser

och idag

vandrar du i motvind

med ett ljus i handen

som världen kunde ha släckt

för längesedan

om världen hade haft makt

tillräckligt. /Signe Rudberg

Joh.1:4,5

I Ordet var liv, och livet var människornas ljus. Och ljuset lyser i mörkret, och mörkret har inte övervunnit det”.